Råden man som trägen arbetssökande får är nästa lika många och motstridiga som de man erhåller i egenskap av småbarnsförälder. Man förväntas bygga sitt varumärke, vara sig själv, inte sticka ut för mycket, pimpa sitt CV och bli proffsminglare. Allt för att tränga igenom muren av gatekeepers på rekryteringsbyråerna. Kanske skulle man skapa någon slags datasimulering där vi arbetssökande kan träna oss att övertyga digitaliserade rekryterare. För att göra det lite extra spännande skulle man kunna få välja att vara olika personer med olika svårighetsgrader i spelet: Micke 25 säljare svensk; Anna 40+ disputerad arkeolog, skånsk; Dušanka 50+ läkare med icke översatta betyg, serb. Och så vidare. Eller varför finns inte någon realitysåpa typ den där vad-den-nu-hette med Donald Trump, där exempelvis Jessica, Anders och Lisbet ska konkurrera om ett telemarketing-vikariat i Kista. Inte lika bra TV kanske.
Det är lätt att ta till strutsen när de käcka tipsen haglar in. Man ignorerar det mesta. Samma strategi har jag för övrigt kört när det gäller råd om småbarn som inte sover, inte äter eller blir tok-arga varje kvart. Man måste hitta sin egen lösning. Men det kräver tid, kreativitet och energi. Bakslag måste man räkna med. Som när ungen rullar runt skrikande i den nötbruna snömodden för att… ja, säg det. Troligen har man hjälp till att sätta på mössan eller något liknande. Lika agressiva NEJ får man ju inte på sökta jobb. Snarare är det så att man får ett mottagningskvitto på skickade ansökningshandlingar som säger: ”hör du inte av oss på ett tag så har du inte fått jobbet”. Lite svalt avvisande sådär och med minsta möjliga ansträngning. Ringer man upp någon gång och frågar om orsaken möts man av något svar liknande: ”kunden hittade en intern lösning”. Jaha minsann.
Pratade med en bekant i morse som också varit hemma med barn ett tag. Han sa några kloka ord om att ”pengar i all ära, men det är det sociala man saknar när man är ifrån jobbet”. Och visst är det så. Man är sällskapssjuk helt enkelt. Annars har vi det fantastiskt bra här i Sverige. Jag och min familj kan äta gott och ha det varmt och skönt hemma trots att jag är arbetslös. I dessa dagar av intensiv rapportering från katastrofområdet Haiti känns det förmätet att klaga på någonting egentligen.
Jag ska ta tag i bitarna och se vad jag kan göra av mitt varumärke. Det värsta är att jag är en sån person som har så svårt att fläska på och sälja mig själv med pukor och trumpeter. Korrekt och lite torr, det är jag det. Kan jag engelska bra så skriver jag det – inte att jag kan engelska flytande.
Ikväll ska jag i alla fall mingla och lyssna tips från Charlotte Hågård – ”karriär-guru” på en tillställning som Shenet anordnar. Jag hoppas lära mig mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar